Något som gör mig ledsen är att jag såg de allra sista avsnitten i den eminenta serien Black books till frukost. Jag är inte alls nöjd. Har långt ifrån fått nog. Snarare vill jag ha mer, mer, mer! Älskar muttriga, ständigt berusade och otrevliga Bernard. Älskar lika mycket skuttiga, söta och hundlika Manny. Och Fran! Älskar Fran! Titta bara så underbara de är:

Day 6 – A book that makes you sad

En bok som gör mig ledsen borde väl vara någon som slutar förskräckligt sorgligt. Som Anna Karenina.  Eller en bok jag saknar vådligt mycket och önskar att jag hade i min ägo. Som en särskilt fin Alice i underlandet. Men såna besvär brukar jag raskt råda bot på. Kanske kan det vara en bok som påminner om något som gör mig ledsen? Något en för länge sedan älskad människa brukade läsa? Eller en bok som är så erbarmligt dålig att det gör mig ledsen att det över huvud taget får publiceras sådant? Mein kampf? Millennium-trilogin? En bok som aldrig kommer att skrivas, som Mare Kandres nästa roman gör mig kanske ledsen. Jag vet inte. Jag har inte till vana att bli ledsen över böcker. Böcker är glädje! Även om man gråter när man läser dem.

Det var en gång en fager mö

Jag har alltid gillat Joyce Carol Oates. Hennes romaner fyller nästan två hyllplan i mitt bibliotek och hennes namn brukar vara bland de första jag nämner när favoritförfattare kommer på tal. Men trots att få böcker är så bra som Blonde eller Foxfire är inte hela utgivningen lika solid. Låt oss milt sagt säga att fru Oates kan vara lite ojämn. Att hon är lite väl ivrig att publicera sina alster ibland och att det inte alltid är jättebra. På sistone har det till och med varit med viss bävan jag börjat läsa. Förra årets Lilla himlafågel var bra. Jag var mycket nöjd och glad. Jag lånade ut den till min mamma och sade att den här är faktiskt bra. Riktigt bra. Men den här!  En fager mö är rentav lysande! Jag tänker gå så långt som att säga att den håller Foxfire-klass.
Jag sträckläste med bara en paus för middag där jag försökte vara trevlig och tillmötesgående mot den som tillagat maten. Men jag satt mest och höll ändlösa monologer om romanens förträfflighet, gjorde jämförelser med både Lolita och Pygmalion och jag längtade, trots god mat och attraktiv kock, efter någon som faktiskt hade läst boken så jag kunde få prata om den på riktigt. Mätt och belåten tackade jag sedan för maten och sjönk åter ner i läsfåtöljen för att läsa den skälvande upplösningen. Åh! Vilket drama! Vilken ödesmättad undergångsstämning och vilken dramaturgi!
För er som inte läst handlar boken i korthet om en åldrad man och en ung flicka som utnyttjar och låter sig utnyttjas. Katya är sexton år och arbetar som barnflicka i en rik familj på en fashionabel semesterort. Själv tillhör hon den white trash-klass Oates så ofta skildrar med en vardag fylld av alkohol, meth, fattigdom och våld. När Katya möter Marcus Kidder imponeras hon och mot sin vilja även förtjusas. Kidder är så annorlunda mot alla andra hon tidigare mött. Han är artig, gentlemannamässigt elegant och bildad. Och han ser henne! Ett slags förhållande växer fram mellan dessa två aparta individer. Ett förhållande som andas lika delar obekväm perversion som något slags medmänsklighet. Det är läskigt hur man i fiktion kan ryckas med så pass att man fattar sympati för en karaktär som egentligen inte är något annat än en äcklig snuskgubbe. Men det är bara ibland det slår mig för det sexuella antyds bara och ligger mest i gubbens blick. Mest ser jag Katya ur Kidders ögon och hans önskan om en fager mö tycks mig helt rimlig och befogad. Rentav vacker upplever jag sagan han berättar för henne. Sagan om den gamla konungen som vill dö i famnen på en fager mö. Vacker och otäck, vilket är en hemskt lockande kombination. Och det är just sagotraditionen i detta drama som tilltalar mig. Jag älskar hur Oates använder sagan som instrument. Formuleringar som "så hände det sig att" får mig att rysa av välbehag. Och ryste gjorde jag länge efter att till slut slagit ihop pärmarna, suckat och nästan tvingats skaka av mig alla vackra obehagskänslor. Åh! Vilken vacker och otäck saga! Joyce Carol Oates, jag gillar dig fortfarande!

Day 5 - A book that makes you happy

Böcker gör mig glad varje dag. Jag blir glad när jag tittar på mina bokhyllor och alla fina böcker jag äger, glad när jag packar upp nya böcker som kommit med posten och glad över den bok som ligger i väskan och väntar på att bli läst på bussen hem.

Kanske blev jag allra gladast härom dagen när min stora, fina älskling läste ut sin första bok alldeles själv; Mårten Melins Mitt liv som monster var det och den gillade han mycket.

Day 4- Favorite book of your favorite series

Jag var inte särskilt ståndaktig vad gäller den här 30-dagarsgrejen. En Ölandsresa kom i vägen och sen glömde jag helt bort det. Så vi säger så här i stället. Jag gör det lite hipp som happ. När andan faller på. Och faller aldrig andan på skall ingen behöva ha dåligt samvete över det.

Den här frågan är i alla fall hemskt lätt att svara på. Min favoritserie är ju som tidigare nämnt Maria Gripes skuggserie och favoritboken ...och de vita skuggorna i skogen. Det är bok två i serien och den del då Berta och Caroline kommer till Rosengåva.
Så, det var inte jobbigt alls.

Nu skall jag tvinga på en skolklass böcker. Tyvärr är de än så länge för små för Skuggserien.

Day 3- Your favorite series

Det känns nästan lite tråkigt det här för jag nämnde Skuggserien redan i gårdagens svar. Men det går inte att komma ifrån. Jag skulle väl kunna dra till med True blood-böckerna eller kanske rentav Twilight som jag faktiskt älskar trots vissa reservationer. Men det vore bara dumt för ingen annan bokserie kommer ens i närheten av Maria Gripes böcker om Berta och Caroline.

Jag älskar allt i de här böckerna; den spöklika stämningen, tidseran med Titanics undergång, kläderna och konventionerna och framförallt Tintomara-aspekten. Carolines manliga alter ego Carl som älskas av både Arild och Rosilda är min största förtjusning. Jämte det till synes hemsökta slottet Morgongåva. Säg bara Morgongåva och jag får rysningar!
Karaktären Caroline, så undflyende, flyktig och ogripbar. Vem är hon? Vem älskar hon? Liksom Berta blir jag trollbunden av henne, vill fånga in henne och definiera henne och vid varje omläsning misslyckas jag. Hon är som Tintomara,  omöjlig att få grepp om. Ibland blir jag riktigt arg på henne som leker med andras känslor på det sätt som hon gör. Med Arilds, Rosildas och Bertas. Och mina.

Day 2 – A book that you’ve read more than 3 times

Jag har läst många böcker fler än tre gånger. (Till exempel högt för mina barn, men det avses väl inte här?)

Jag är en sån där som ofta läser om favoritböcker. I synnerhet snuttefilt-böcker. Maria Gripes skuggserie vet jag inte hur många gånger jag läst, inte heller Alice i Underlandet. Men vinnaren är nog Missne och Robin av Inger Edelfeldt. Jag kan tänka mig att jag har läst den säkert femton gånger. Ett tag hade jag som vana att varje år läsa om hela hennes produktion. Jag har slutat med det nu. Men just den här boken tröttnar jag aldrig på. Jag kan egentligen inte svara på varför. Eller det kan jag nog. Det var den boken som gjorde mig till den läsare (och person) jag är idag, som formade min litterära smak och som visade mig det absolut fantastiska med att läsa. Den kom ut 1982 och jag var sju år. Och sen dess har den varit min favoritbok.

Fruset offer av Giles Blunt

När jag packade ner alla mina deckare igår hittade jag en massa böcker jag inte hade en aning om att jag äger. Och väldigt många fler deckare än jag hade trott! Till exempel den här.
Jag är helt  inne på smaskiga mord just nu; de senaste kvällarna har vi kollat på Millennium. (Chris Carter alltså, inte Stieg Larsson). Jag har inte sett serien förut men det känns fint efter att sett klart på Arkiv X. Nio hela säsonger och två filmer!  Det tog sin tid och nu känns det lite vemodigt. Tur då att det finns serier med koppling till mina kära vänner Mulder och Scully. (Måste försöka få tag i The Lone Gunmen också!)
I alla fall så ser vi på Millennium om kvällarna och där sker det mord. Riktigt läskiga seriemördar-mord helt utan inblandning av rymdvarlser och det känns faktiskt ganska skönt. Jag upptäckte att jag gillar det ganska mycket.
I Fruset offer fick jag precis det. I den lilla staden Algonquin Bay i norra Kanada brottas den hemskt sympatiska polisen John Cardinal med sitt dåliga samvete över ett brott han begått, oron över sin psykiskt sjuka hustru och saknaden efter dottern som åkt iväg för att läsa på college. Hans tillvaro kompliceras ytterligare när han blir utsatt för en internutredning samtidigt som en seriemördare härjar i staden. Fyra ungdomar är försvunna och en efter en hittas de, brutalt misshandlade till döds. Mördarparet är helt fantastiskt! Edie, fullkomligt betagen av Eric och Eric, fullkomligt betagen av tortyr. Jag slukade hela smaskiga historien och nu vill jag ha ännu mer. Hej adlibris! Klick, klick.

Ikväll får det emellertid bli skräck. Jag har fingrat på den här boken hela dagen och längtat tills det skall bli natt och mörkt och läskigt. (Den hittade jag förresten också i min egen hylla utan att veta att den ens fanns.)

Day 1- Best book you read last year

Det här 30-dagarsspektaklet många bloggar håller på med just nu stressar mig lite. För det verkar ju kul, tänker jag först. Jag som älskar allsköns listor borde ju ha satt igång för länge sen. Men gud så jobbigt, tänker jag sen. Jag kan ju aldrig bestämma mig för någonting. Hur skall jag då kunna bestämma mig för olika saker varje dag?
Men låta bli är svårt. Och svårare för varje dag blir det.
Så ok, då! Here I go! Med reservation för att jag kan ge upp redan i morgon.

Day 1-  Best book you read last year
 Inte nog med att jag måste välja: jag måste även komma ihåg vilka böcker jag läste över huvud taget!

Jag gillade verkligen Små krig av Sadie Jones. Det blev en sån där roman jag tvingade på alla ett tag och höll långa, långa kärlekshyllningar till. En annan ljuvlig läsupplevelse var Elizabeth  Kostovas Svantjuvarna som jag läste på en solig  uteservering i Barcelona. Det var så fint. I flera dagar hade jag längtat efter att få läsa och när jag äntligen fick tillfälle sjönk jag ner fullkomligt,  helt glömd av omvärlden tills både romanen och dagen var slut och det var dags att äta middag och åter vara social.
Nu när jag sitter här och skall försöka komma ihåg vad jag läste förra året undrar jag om jag ens minns vad jag läste förra veckan. Jag måste börja skriva ner.

Wrapped up in books

Om några veckor skall jag flytta och inte bara jag utan alla mina böcker. Jag behöver verkligen inte börja packa än, jag inser det. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag vill så hemskt gärna flytta in i mitt nya bibliotek och i väntan på det planerar jag för fullt. Jag tänker nya placeringar och  genreindelningar och detta håller mig vaken om nätterna. Det har också resluterat i att halva vardagsrumsgolvet här är fyllt av bokkassar. (Jag packar nämligen i papperskassar. Väldigt många flyttar har visat att det är det absolut bästa sättet. Tro mig! Det blir förstås hiskeligt många kassar men aldrig tungt att bära, ju.)
Hur som helst. Dessa genreindelningar. Jag förstår inte varför jag inte haft det förut! Hittills har jag haft skönlitteratur A-Ö,  kort och gott. ( Lyrik, serier och dramatik för sig. Och så klart hcf, hcg och bilderböcker och ungdomsböcker för sig. Och fack indelat i olika ämnen. Men det säger ju sig självt.)
Men nu skall det minsann bli ändring! Han jag flyttar ihop med har flertalet gånger uttryckt en lite överväldigande känsla inför mina bokmassor. Han vet inte hur han skall ta sig an beståndet riktigt.
Men nu blir det så mycket lättare! Är det skräck man vill ha går man till (den svarta!) hyllan för skräck. Vill man hellre läsa fantasy finns en särskild hylla för det o.s.v.
Det enda aningens negativa med det här är möjligen det här med bokkassarna på golvet. För inte har jag kunnat hålla mig till efter flytten att göra indelningar. Inte en chans. Här tvingas vi vada bland deckare, erotika och sf.  Men i mitt huvud börjar det åtminstone bli ordning!

The distant hours av Kate Morton

Den här boken längtade jag efter länge innan jag ens visste att den fanns. Så ni kan tro att jag blev glad när jag läste att den skulle komma. Hela sommaren och en bra bit in på hösten längtade jag och längtade och jag kan inte för mitt liv begripa varför den har fått ligga på bordet bland läshögarna så här länge!
Igår kväll började jag äntligen läsa på riktigt. Ett försök har gjorts tidigare. Den fick följa med på den romantiska slottsweekend jag förärades i höstas i den felaktiga föreställningen att jag skulle ägna timmar åt romanläsning. Det rörde sig blott om minuter, visade det sig. Sedan dess har romanen legat här och jag vet inte, bidat sin tid?
Tills igår.  Nu är det Kate Morton och jag. Ingenting (förutom sjuka barn som kräver mat, kärlek och uppmärksamhet) kan hålla mig borta nu.
Det är ju så här en roman skall vara! Familjehemligheter, mystik, England under andra världskriget, kärlek och ett vackert språk. Och framförallt kärleken till böcker! Jag ryser flera gånger under läsningen.  Stycket om hur man skapas som läsare är så fint och jag minns själv precis vilken bok det var för mig. Och vem som gav mig den. Jag är så lycklig över att vara barnbibliotekarie och få möjligheten att skapa såna här möten mellan läsare och bok som för alltid kommer att påverka läsaren.
Jag är också lycklig över att ha tre hundra sidor kvar att njuta av ikväll när barnen somnat.

Jag är också en bokkonsument. Hej!

Senast lästa: Den dansande djävulen av Martin Widmark för jobbet och Döden på en blek häst av Amanda Hellberg privat. 

Senast köpta bok:  Android Karenina 
Senast lånade bok: Bonusföräldrar av Jesper Juul till blivande sambon att läsa.
Senast fådda bok: Jag får nästan aldrig böcker. Men på min födelsedag förra våren fick jag faktiskt Lost girls av Alan Moore. Men inte av honom personligen förstås utan av den här blivande sambon jag har.
Favoritbokhandel: Adlibris att shoppa på, amazon att spana på
Favoritbibliotek: Forum Nacka, såklart! Där finns ju jag. Även om jag ställer mig ytterst tvekish till den här privatiseringen.
Antal lånekort: Uppskattningsvis sju varav inget någonsin används
Använder som bokmärke: Ingenting faktiskt.
Favoritfärg på bok:  Det har jag aldrig funderat över. Svart kanske? Jag gillar i alla fall svarta sidor. Och röda.
Favoritmat/snack vid läsning: Choklad. Alltid choklad. Min största sorg i livet är att apelsiner är så oförenliga med bokläsande.
Favoritdryck vid läsning: Earl grey eller cola light
Favoritställe att läsa på: Min säng/soffa (vilket är lite samma sak just nu. Men jag längtar efter tidernas läsfåtölj.)
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Jag slog nyss ihop boken. 
Den här boken köper jag till en förälder: Kate Mortons senaste roman till mamma. En snygg kaffebordsbok om jazzskivomslag till pappa.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Hmm. Nya Siri Hustvedt, kanske.
Den här boken köper jag till en partner: fotoboken Who killed Amanda Palmer med text av Neil Gaiman om det är min partner som avses.
Favoritgenre: Roman-romaner med en twist, skräck och viktoriansk porr.
Favoritformat: inbundet
Författarfavorit: Sarah Waters (Kors! Jag brukar alltid svara Inger Edelfeldt!)
Den tjockaste bok jag läst: När jag läste Issadalen kändes det som den aldrig skulle ta slut. Jag är osäker på om den ens gjorde det.
Den tunnaste bok jag läst: otaliga pekböcker men innehållsmässigt måste jag säga Små citroner gula.
Favoritljud när jag läser: snusande sovljud från någon jag tycker om
Favorittidning: DN
Prenumererar på: DN och Vi läser
Favoritbokblogg: Jag tror på Helena Dahlgrens nya Dark places.
Min sämsta läsning någonsin: Den vita massajen. Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur dålig den var.
Mitt bästa bokminne: En jul då systra mi och jag läste Pirater av Celia Rees högt för varandra och delade en chokladask.
Senaste bokfyndet: Staden som försvann av Stephen King för 18 spänn
Senaste impulsköpta bok: en vampyrbok med parasoller som jag inte minns titeln på nu.
 En bra bok att ge bort: Det beror ju på vem som skall få den. En bra.
Bokgenre som jag undviker: Ofta deckare, för det mesta chick lit och alltid dåliga böcker.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Jag förstår inte frågan.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Håller allt i huvudet. Kommer däremot inte alltid ihåg vilka böcker jag äger. Kommer ofta hem lycklig över ett fint bokfynd bara för att hitta den i bokhyllan.
Så här sorterar jag min bokhylla: Jag skall flytta snart och planerar en hel del omplaceringar. Vad som helst kan hända! Jag återkommer med rapport.
Nästa bok jag ska läsa:  Det har jag inte bestämt än. Jag har flera inbjudande bokhögar att välja bland. Men jag tror att det kommer bli läskigt och jag vet att det kommer bli något bra.

Jag är en sucker för enkäter, som bekant. Och säger Helena att det är ont om enkäter just nu hör jag bön.

Just nu...

läser jag Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman

och tycker att mina femmor måste älska den! För det gör jag.

 lyssnar jag på mina barns diskussioner om olika legogubbar. Senaste musikaliska upptäckten däremot var detta:

tittar jag på sista säsongen av Arkiv X och längtar förfärligt till sista avsnittet då Mulder äntligen kommer tillbaka. Men myser ändå över hur mycket Scully saknar honom. Kärlek is the shit!


känner jag mig lite sömnig och överväger en tupplur.

önskar jag att jag lyckas förföra Kulturrådet.


längtar jag till våren och nya lägenheten.

Habegär

Igår kväll (på Alla hjärtans dag) smaskade jag fådda praliner och kollade på Köplust. Det är en gammal Stephen King-film från 90-talet som jag av oklara skäl ännu inte hade sett. I den lilla, lugna staden öppnar Leland Gaunt en antikvitetsaffär, Needful things där allt du någonsin velat ha finns. Någon återfår sin sedan länge förlorade favoritjacka, en annan smärtlindring för sin reumatism. Vem som än stiger in i butiken hittar det han alltid sökt. Tänk om det fanns en sån affär! Minus de otäcka villkoren. Jag undrar vad jag skulle hitta där. Det är ju så förskräckligt mycket jag vill ha. Bland annat den här fina koppen med zombie-Austen på: 

zazzle.com

Min känsla

Igår satt jag i en ganska ful skinnsoffa som snart skall slängas. Han som jag är kär i höll på att sortera gamla papper och jag var med och övervakade. Vi skall flytta ihop snart och det är mycket som skall packas och sorteras och förvaras och undvaras. Hursomhelst satt jag i den här skinnsoffan och medan han jag är kär i gick igenom gamla lumpenbilder, julkort och kurslitteratur läste jag Liv Strömquists Prins Charles känsla.
Det var en ganska bisarr kombo. Strömquists fantastiska bok dissikerar kärleken ner i den pragmatiska föreställningen om kärlek som en social konstruktion. Det är hela tiden träffsäkert och hela tiden var jag tvungen att läsa vissa rutor högt för honom jag är kär i och tillsammans skrattade vi och höll med. Men samtidigt kändes det lite obekvämt. Vi köper ju det här med kärlek rakt av. Vi är så där "nyfrälsta" och höga på vår "religion". Det kändes knepigt och lika ofta som jag ville läsa träffsäkra rader högt ville jag också fråga "känner du så?", "är det så?" och "är inte vi annorlunda, ändå?".
Hur det än står till med kärlek så gillar jag den och jag gillar Prins Charles känsla också.

Hipp hurra för Buffy!

Idag fyller Buffy Summers 30 år och det måste självklart firas. De som inte har fredagsmysåtaganden med tecknad Star Wars och popcorn kan bege sig till Högkvarteret och kalasa eller gör ni som jag (med eller utan popcorn och Star Wars) och njuter av denna högklassiga film. Det är himla synd att Buffyboxen ligger nerpackad inför flytt annars hade jag säkert haft Buffy-frenzie ikväll och omkollat favoritepisoder.

Make with the merry!

                                                    VS





För några månader sedan slutade jag röka. Det var ett på många olika sätt uppskattat beslut. Tydligen skulle jag få bättre hälsa, bättre hy och ett mer fantastiskt liv över huvud taget. Och tänk på alla pengar du sparar, sade folk. Jag tänkte noga på alla de pengar jag skulle spara och kom fram till att jag nu kunde få köpa böcker för ett par hundra i veckan! Sagt och gjort. Mina sista cigaretter slängdes i papperskorgen och varje torsdag fick jag nu gå in i närmsta bokhandel och välja ut en alldeles ny och inbunden roman. Nu behöver jag emellertid inte den omedelbara belöningen längre utan kan spara ihop flera veckors böcker till en enda rejäl adlibris-beställning. Det är så ljuvligt detta klickande. Beställ, bekräfta. Och jag inbillar mig att min hälsa förbättras i samma takt som bokhögarna här hemma växer!