Jag är helt inne på smaskiga mord just nu; de senaste kvällarna har vi kollat på Millennium. (Chris Carter alltså, inte Stieg Larsson). Jag har inte sett serien förut men det känns fint efter att sett klart på Arkiv X. Nio hela säsonger och två filmer! Det tog sin tid och nu känns det lite vemodigt. Tur då att det finns serier med koppling till mina kära vänner Mulder och Scully. (Måste försöka få tag i The Lone Gunmen också!)
I alla fall så ser vi på Millennium om kvällarna och där sker det mord. Riktigt läskiga seriemördar-mord helt utan inblandning av rymdvarlser och det känns faktiskt ganska skönt. Jag upptäckte att jag gillar det ganska mycket.
I Fruset offer fick jag precis det. I den lilla staden Algonquin Bay i norra Kanada brottas den hemskt sympatiska polisen John Cardinal med sitt dåliga samvete över ett brott han begått, oron över sin psykiskt sjuka hustru och saknaden efter dottern som åkt iväg för att läsa på college. Hans tillvaro kompliceras ytterligare när han blir utsatt för en internutredning samtidigt som en seriemördare härjar i staden. Fyra ungdomar är försvunna och en efter en hittas de, brutalt misshandlade till döds. Mördarparet är helt fantastiskt! Edie, fullkomligt betagen av Eric och Eric, fullkomligt betagen av tortyr. Jag slukade hela smaskiga historien och nu vill jag ha ännu mer. Hej adlibris! Klick, klick.
Ikväll får det emellertid bli skräck. Jag har fingrat på den här boken hela dagen och längtat tills det skall bli natt och mörkt och läskigt. (Den hittade jag förresten också i min egen hylla utan att veta att den ens fanns.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar