All you need is Morrissey!

Jag har hört att meningen med en blogg är att den skall uppdateras och sånt ibland. Skall sanningen fram har jag svårt att se meningen med en (min) blogg över huvud taget. Hur som helst kommer här en uppdatering.

Jag träffade Morrissey igår. Ja, träffade kanske är att ta i men jag såg honom och hörde honom och det är njutning nog. Jag tycker alltid att det är något alldeles särskilt magiskt med att befinna sig på konsert bland hundratals andra människor som älskar Morrissey nästan lika mycket som jag. Och det var fint. Hemskt fint. Han bar skjorta och hade blivit lite gråhårig. Jag bar klänning. En blå, faktiskt. Han framförde min Smiths-favorit och för en stund fanns bara lycka. Vem behöver antidepressiva när det finns Morrissey? Ännu roligare var det märkligt nog på kalaset på Kägelbanan efteråt. Pretty P och jag dansade och dansade och det var vackert.

Nu skall jag packa böcker. Hur många böcker behöver man för två veckor på Öland? Eller snarare; hur många böcker orkar jag bära?

Kanske, kanske återkommer jag inom kort. Man vet aldrig. Det här med bloggar är väldigt humörberoende.

Musikens betydelse för flickor

Jag läste Lavinia Greenlaws bok härom dagen. Men allra först läste jag en intervju med henne i DN där hon talade så klokt. Bland annat sade hon att musik har en förmåga att återställa en till sig själv. Och det är ju så på pricken uttryckt att jag blir alldeles salig. För har ni någonsin försökt förklara behovet att återvända till älsklingsmusik? Att ständigt lyssna och inte bara strölyssna på en reklamradiokanal utan verkligen lyssna på en skiva från början till slut med största koncentration och med konvulutet i hand? Det är svårt skall jag säga. Att riktigt motivera och riktigt förklara för någon som mest tycker att man är en kufiskt musiknörd. Men det här: Musik har en förmåga att återställa en till sig själv. Det är ju just så det är. Sätt på en skiva från 86 och vips är du på mellanstadiet igen. Sätt på en skiva som verkligen är du när du känner dig som mest vilsen och så kommer du tillrätta igen. Förra året genomgick jag en segdragen och ganska plågsam seperation från ett förhållande där jag inte riktigt tilläts att vara så mycket mig själv som jag önskade. Och musiken var med mig. Musiken hjälpte mig att hitta tillbaka till mig själv. För jag är en sån som vill ligga på golvet i ett nedsläckt rum och lyssna på The Cure på hög volym. Jag vill inte sitta i soffan och titta på Parlamentet. Och nu gör jag så, lyssnar på min musik. I am throwing my arms around Morrissey i mitt eget hem och jag har blivit återställd till mig själv.

Boken, då? Jo, den var himla bra också. Kanske bör man vara musiknörd för attt verkligen uppskatta den, vad vet jag. Men annars kan man njuta av språket. Det märks att författaren annars skriver lyrik för stundom gnistrar texten till i de mest otroliga formuleringar. Jag njöt till fullo av Lavinias musikbiografi, hur hon sökte efter sin plats, sin musik och hur hon till slut upptäckte punken. Punken som verkligen tillåter människor att vara sig själva och slippa tvingas klä ut sig till disco-tjejer. Punken är på ett sympatiskt sätt könlös. Och man blir oantastbar. Jag önskar att jag kunde ha fått vara med. Tänk att få se The Clash när det begav sig. Åka in till London som 15-åring och se Buzzcocks, The Undertones , Sex Pistols och senare Joy Division! Halvvägs i romanen var jag tvungen att kasta mig över min vän Petra (Undertones Teenage kicks är nämligen vår låt) och utbrista att den här boken, alltså måste du läsa! Och det kan ni andra gott göra också. För jag tror att den här uppväxtskildringen går att applicera på vem som helst oavsett kontext. Byt ut bandnamnen bara och identifiera er! Och lyssna sen er igenom er egen uppväxt och tonårstid. Det, mina vänner är magi!

Hur i allsin dar böjer man ordet morbid som adverb?

Min syster var här och hälsade på ett par dagar och förutom allmänt vampyrfrosseri pratade vi om perfekta begravningslåten. Systra mi har redan valt. Det gäller att vara förutseende, förstås. Vilket soundtrack som helst kan man ju inte göra sorti med. Så nu grunnar jag. Än värre efter jag läst Svart dam av Maria Fagerberg. Jag vill inte dö, inser jag medan jag gråter störtfloder av tårar och än mindre dö ensam. Så tagen av romanen blev jag att jag nödgades ringa mina barns pappa och be honom hälsa på mig på min dödsbädd när det blir dags. Och att han tar med sig barnen så jag får krama dem en sista gång. Ja, ni hör ju. Och jag är inte ens förkyld längre. Likväl måste detta med begravningslåt lösas! I Svart dam blir det Perfect day med Lou Reed vilket fick mig att gråta ännu mer. På bokkollot i helgen (detta fantastiska spektakel) var Maria Fagerberg där och pratade om sitt skrivande (och om hockey). Med mig tvingades hon dessutom diskutera detta med min begravningslåt. Det är till och med viktigare än den perfekta ringsignalen. Jag hoppas att ni inser detta. Fagerberg gav däremot tröst och tillförsikt. Den kommer till dig, sade hon. Och kanske är den inte ens gjord än. Kanske inte. Morrissey har kanske sin bästa låt kvar? Vad vet jag.
På bokkollot fick jag förresten höra att jag var den mest morbida människan ever. Jag förstår ingenting. Ikväll skall jag uteslutande ägna mig åt livsbejakande nöjen! Men kanske dö en smula.

Ja, jag vet att det är nytt år och allting och min blogg så tragiskt ouppdaterad. Det är för väl att jag inte bloggar om såna där saker som blir lätt daterade. Som trender eller mjölk.
Somligt har jag förstås att säga. Men det får vänta till en annan dag. Jag är hemskt trött och borde sova. Men jag kan säga som så att de senaste veckorna har ett hundra matöppetpapperskassar fulla med böcker packats ner från hyllor, burits av fina vänner till nytt hem och nu återstår en hylla som fortfarande ännu inte i bokstavsordning. Hur är det tänkt att man skall hinna med att blogga också till råga på allt? Jag undrar alltid hur andra hinner. Jag frågar mina vänner. De har inga barn, säger de. Men jag skyller mest mina dagdrömmar. Jag ägnar alldeles för mycket tid åt romantiskt utsvävande fantasier. Men en annan dag, säger jag. En annan dag är det perfektion som råder i detta mitt nya hem. Böcker i ordning, stekpannor i köket, läsro och romantiska utsvävningar i harmoni. Stekpannor, förresten. Det är inte klokt vad mycket ett hem kräver. Man tycker ju att det kunde räcka med böcker. Men tydligen vill gäster och barn få mat emellanåt. Själv kan jag gott leva på choklad. Och kanske vin. Det har jag i alla fall.

My only weekness is a list of crimes

Därtill hör bland annat stöld. Detta stal jag av Vitnos lite för att jag gillar henne och mycket för att jag gillar tester och intervjuer. De får mig alltid att känna mig så jävla viktig, som om jag faktiskt har något att säga och någon bryr sig.
Here it goes:
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor. En del jag aldrig ens tänker göra om.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej, gud bevars.Vad vore ett liv utan laster?
3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Samma som alltid; att få ordning på mitt liv. Det är en föresats man inte skojar bort i första taget.
4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte vad jag kan minnas. Och gud nåde mig om jag missminner mig. Värre social fadäs får man leta efter.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, men någon som stod någon nära som står mig nära, vilket inte är någon höjdare heller.
5. Vilka länder besökte du?
Förutom mitt eget vistades jag som hastigast på finskt vatten. Finlandsbåt is the shit!
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Kärlek! Kärlek är helt klart underskattat.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
Somliga datum har väl förstås varit så kallade milstolpar i mitt liv kan man väl anta. Men jag har redan glömt dem. Inte vad som inträffade dock.
8. Vad var din största framgång 2008?
Jag har lyckats framgångsrikt med en hel del. Bild-byline i blaskan och egen namnskylt på bibblan till exempel.
9. Vad är du mest nöjd med?
Jag är tämligen nöjd med att jag klarat mig över huvud taget.
10. Största misstaget?
Att tro att jag kunde feströka. Det kan jag inte.
11. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har haft varenda dagisförkylning som finns och en obehaglig släng av vinterkräksjuka. Fast skam den som kräks. Jag bet ihop och led. I don´t do kräkas.
12. Bästa köpet?
Jag har köpt mycket vackert. Men om man ser till funktion och inte bara flärd är det väl min dator. Den är dessutom rosa och blommig och kvalar således in på flärd den med. Och jag hade aldrig klarat mig utan den.
13. Vad spenderade du mest pengar på?
Utan tvekan kjolar. Jag har hundra kjolar. Hela min lön går till Noa Noa.
14. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Den skenbara verkligheten, min nya bästis och allsköns uppskattning.
15. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2008?
Jag lyssnar ju på samma musik år efter år efter år men somligt av det kommer säkert att förknippas med olika nya skeenden. "Jag är en vampyr" är ju hemskt sommar 2008 när jag tänker efter. Annars är alla år Morrissey-år.
16. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både gladare än någonsin och ledsnare än någonsin.
17. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag borde bestämt ha pluggat mer.
18. Vad önskar du att du gjort mindre?
Dagdrömt (även om det är ett fullgott tidsfördriv är det inte alltid så särskilt produktivt), ältat och ljugit.
19. Hur tillbringade du jul?
Hemma på Öland men utan syster.
20. Hur många one night stands?
Bara ett. Jag är en anständig kvinna.
21. Favoritprogram på TV?
Min TV är förskräckligt liten och visar mest Bolibompa men jag har sett TV-serier på datorn. Och på andras lite större TV-apparater. Älskar Carnivàle! Och True Blood. Så klart.
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag kan drista mig till att säga att jag tycker mindre om somliga nu än förra året. Men hatat någon har jag inte gjort sen Daniel Walther.
23. Bästa boken du läste i år?
Åh, så svårt! Jag läser nästan bara såna böcker som är de bästa jag någonsin läst. Jag ber att få återkomma i frågan.
24. Största musikaliska upptäckten?
Tack vare min vardagsnemisis: Amanda Palmer!
25. Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig tusen saker för det gör jag alltid men nästan allt blev jag utan. Men jag har alltid önskat mig en social kontext med likasinnade bokcirkelmänniskor och den önskan gick i uppfyllelse i år.
26. Något du önskade dig men inte fick?
Basister mest. Men så här i retrospektiv tycker jag att det var lika bra.
27. Årets bästa film?
Jag har sett väldigt många väldigt bra filmer. Men nu kommer jag knappt ihåg en enda. Jag älskade, älskade Phoebe in Wonderland men vet i katten om den var bäst i år. Men risk att upprepa mig ber jag att få återkomma i frågan.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Den spenderade jag förskräckligt bakis och miserabel i soffan. Men dagen innan var kalas!
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre hjärtesorg, mer pengar och framförallt självständighet.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Jag har ingen stil. Men inför 2009 tänker jag mer korsetter och plym!
31. Vad fick dig att må bra?
Tvivelaktigt nog nikotin. Jag hade aldrig överlevt 2008 utan nikotin.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen. I don´t do kändiskult.
33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Jag har varit alldeles för engagerad i privata debatter och vendettor för att mäkta med några andra.
34. Vem saknade du?
Sixten och Henry varje gång jag varit ifrån dem.
35. De bästa nya människorna du träffade?
Det här året har jag lärt känna de mest fantastiska människorna ever! De jättehemliga medlemmarna i Den skenbara verkligheten förstås och Sandra och min vardagsnemisis vilken även är det bästa jag någonsin hittat på krogen och icke att förglömma; min nya bästis som förser mig med TV-serier och annat.
36. Årets comeback?
Årets comeback stod utom tävlan min gamla högstadiebästis för. Once bästisar always bästisar tydligen. Även om det har gått 15 år.
37. Årets regn?
Jag har förträngt allt regn. Allt efter min nya devis att inte älta.
38. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Jag lär mig aldrig någonting.

Det här är vad jag har att säga idag:

So, the choice I have made may seem strange to you
But who asked you, anyway ?
It´s my life to wreck my own way
You see to someone, somewhere
Alma matters in mind, body and soul, in part and in whole
Because to someone, somewhere
Alma matters in mind, body and soul, in part and in whole
So the life I have made may seem wrong to you
But, I´ve never been surer
It´s my life to ruin my own way
You see to someone, somewhere
Alma matters in mind, body and soul, in part and in whole
Because to someone, somewhere Alma matters in mind, body and soul, in part, and in whole.

Alltså, Bonniers vårutgivning! Jag tror jag dör! Pauline Wolff, Carl-Johan Vallgren, Carina Rydberg och min lycka är gjord. Mest ser jag fram emot Wolffs tror jag. Älskade, älskade Vi är luftens drottning härom året. Svensk bokhandels katalog är verkligen porr för mig. Jag kan bläddra i timmar och min andhämtning blir snabbare och mitt hjärta slår hårdare. Alla dessa nya böcker! Åh!