Min känsla

Igår satt jag i en ganska ful skinnsoffa som snart skall slängas. Han som jag är kär i höll på att sortera gamla papper och jag var med och övervakade. Vi skall flytta ihop snart och det är mycket som skall packas och sorteras och förvaras och undvaras. Hursomhelst satt jag i den här skinnsoffan och medan han jag är kär i gick igenom gamla lumpenbilder, julkort och kurslitteratur läste jag Liv Strömquists Prins Charles känsla.
Det var en ganska bisarr kombo. Strömquists fantastiska bok dissikerar kärleken ner i den pragmatiska föreställningen om kärlek som en social konstruktion. Det är hela tiden träffsäkert och hela tiden var jag tvungen att läsa vissa rutor högt för honom jag är kär i och tillsammans skrattade vi och höll med. Men samtidigt kändes det lite obekvämt. Vi köper ju det här med kärlek rakt av. Vi är så där "nyfrälsta" och höga på vår "religion". Det kändes knepigt och lika ofta som jag ville läsa träffsäkra rader högt ville jag också fråga "känner du så?", "är det så?" och "är inte vi annorlunda, ändå?".
Hur det än står till med kärlek så gillar jag den och jag gillar Prins Charles känsla också.