Rus

Det måste räknas som en mycket bra vecka när samtliga böcker man läser och samtliga filmer man ser är väldigt, väldigt bra. Och när veckan dessutom inleds med att man får blommor!

Jag brukar aldrig få blommor, märkligt nog. (Men när jag blev avtackad av rar förskolegrupp på biblioteket fick jag både det och hemskt vackra teckningar. Så rara barn! Det är ett mycket tacksamt jobb att vara sagotant.)

Sen läser jag och faller handlöst för Dolly-boken. Såklart. Jag skulle vilja göra kylskåpsmagneter av varenda mening i den boken. Jag satt på en uteservering med Dolly ett par timmar. Ja, det var när det fortfarande var vår. Och jag fick verkligen skärpa mig för att inte antasta omgivningen med högläsning. Förjusande bok som måste läsas och läsas om bara för de otroligt coola formuleringarnas skull. Fast samtidigt som boken är vansinnigt rolig är den också ganska obehaglig. Det är förstås obehagligt när flickor gör självmordsförsök eller hallucinerar om rockstjärnor. Hur snygga rockstjärnorna än må vara.

Där Amanda Svensson uttrycker sig spetsigt om det besvärliga med att vara sann mot sig själv gör Sara Mannheimer det poetiskt. Jag gillar när böcker jag läser nära inpå varandra har beröringspunkter. När Dolly menar att "det problematiska med tvåsamhet är att den kräver god kondition och en hyfsad gryndfysik" för att man ständigt måste vara på språng påminner det mig om regeln att man alltid skall komma rusande till sin älskade. Jag tycker att det är otroligt vackert. Att komma rusande. (Tänker Depeche Mode. When I rush, I rush for you. )

Reglerna läser jag sakta. För den är verkligen inte hejdlös. Jag återkommer med den när jag har funderat klart.