Jag var på Myrorna igår och hittade en rent av förtjusande bok med titel The Bitch Goddess Notebook av Martha O´Connor. Jag har förvisso inte läst den än men vi skall säkert bli vänner. "In a high school in 1988, three misfit schoolgirls join forces with devestating consequenses..." Hemskt lockande. Jag tänker mig Foxfire eller så. (En av mina Joyce Carol Oates-favoriter) Den börjar bra också med en consumer product information. "want a beach book? Buy yourself some Bridget Jones". Bara det är värt 20 kronor.
I övrigt längtar jag efter att bokcirkla om Dagen efter. Jag tycker så mycket om den. Tycker mycket alltså. Jag läste den i samma veva som Helena von Sweigbercks Ur vulkanens mun och det var en dyster äktenskapsveva. Tydligen blir ingenting någonsin riktigt bra. Kanske borde jag läsa uteslutande chick-lit för där slutar det alltid bra. (Jag är för känslig. Har ännu inte riktigt återhämtat mig från This life + 10. Varför kan de inte bara få varandra? Ack!)
Nåja. Ur vulkanens mun var ok. Jag tänker inte hylla den lika ordentligt som man gör på DN men så är jag inte kompis med hennes man heller. Men den var bra. Obehaglig. Och träffande. Olycklig kvinna lever tillsammans med sur och gnällig man. Liksom Irina gör i Dagen efter. Men istället för att i en parallell lämna honom för en annan skickar hon vågade sms till Den andre. Det känns precis lika solkigt och billigt som det hångel äkta mannen tillåter sig med tillsammans med en av snärtorna på hotellet där de vistas. Anna i vulkanboken förtjänar en parallellvärld, tycker jag. Men å andra sidan. Vem gör inte det?
Om Dagen efter kan jag skriva hur länge som helst. Men jag återkommer i ärendet. Fast det blir kanske inte här utan i den tidning där jag har min boksida. (Och från nästa nummer mitt livs första bild -byline!!)
Nu skall jag formulera genomtänkta funderingar om svensk kulturpolitik, städa och sen, sen får jag läsa. Om tre, förhoppningsvis mycket depraverade flickor.