Day 5 - A book that makes you happy

Böcker gör mig glad varje dag. Jag blir glad när jag tittar på mina bokhyllor och alla fina böcker jag äger, glad när jag packar upp nya böcker som kommit med posten och glad över den bok som ligger i väskan och väntar på att bli läst på bussen hem.

Kanske blev jag allra gladast härom dagen när min stora, fina älskling läste ut sin första bok alldeles själv; Mårten Melins Mitt liv som monster var det och den gillade han mycket.

Day 4- Favorite book of your favorite series

Jag var inte särskilt ståndaktig vad gäller den här 30-dagarsgrejen. En Ölandsresa kom i vägen och sen glömde jag helt bort det. Så vi säger så här i stället. Jag gör det lite hipp som happ. När andan faller på. Och faller aldrig andan på skall ingen behöva ha dåligt samvete över det.

Den här frågan är i alla fall hemskt lätt att svara på. Min favoritserie är ju som tidigare nämnt Maria Gripes skuggserie och favoritboken ...och de vita skuggorna i skogen. Det är bok två i serien och den del då Berta och Caroline kommer till Rosengåva.
Så, det var inte jobbigt alls.

Nu skall jag tvinga på en skolklass böcker. Tyvärr är de än så länge för små för Skuggserien.

Day 3- Your favorite series

Det känns nästan lite tråkigt det här för jag nämnde Skuggserien redan i gårdagens svar. Men det går inte att komma ifrån. Jag skulle väl kunna dra till med True blood-böckerna eller kanske rentav Twilight som jag faktiskt älskar trots vissa reservationer. Men det vore bara dumt för ingen annan bokserie kommer ens i närheten av Maria Gripes böcker om Berta och Caroline.

Jag älskar allt i de här böckerna; den spöklika stämningen, tidseran med Titanics undergång, kläderna och konventionerna och framförallt Tintomara-aspekten. Carolines manliga alter ego Carl som älskas av både Arild och Rosilda är min största förtjusning. Jämte det till synes hemsökta slottet Morgongåva. Säg bara Morgongåva och jag får rysningar!
Karaktären Caroline, så undflyende, flyktig och ogripbar. Vem är hon? Vem älskar hon? Liksom Berta blir jag trollbunden av henne, vill fånga in henne och definiera henne och vid varje omläsning misslyckas jag. Hon är som Tintomara,  omöjlig att få grepp om. Ibland blir jag riktigt arg på henne som leker med andras känslor på det sätt som hon gör. Med Arilds, Rosildas och Bertas. Och mina.

Day 2 – A book that you’ve read more than 3 times

Jag har läst många böcker fler än tre gånger. (Till exempel högt för mina barn, men det avses väl inte här?)

Jag är en sån där som ofta läser om favoritböcker. I synnerhet snuttefilt-böcker. Maria Gripes skuggserie vet jag inte hur många gånger jag läst, inte heller Alice i Underlandet. Men vinnaren är nog Missne och Robin av Inger Edelfeldt. Jag kan tänka mig att jag har läst den säkert femton gånger. Ett tag hade jag som vana att varje år läsa om hela hennes produktion. Jag har slutat med det nu. Men just den här boken tröttnar jag aldrig på. Jag kan egentligen inte svara på varför. Eller det kan jag nog. Det var den boken som gjorde mig till den läsare (och person) jag är idag, som formade min litterära smak och som visade mig det absolut fantastiska med att läsa. Den kom ut 1982 och jag var sju år. Och sen dess har den varit min favoritbok.

Fruset offer av Giles Blunt

När jag packade ner alla mina deckare igår hittade jag en massa böcker jag inte hade en aning om att jag äger. Och väldigt många fler deckare än jag hade trott! Till exempel den här.
Jag är helt  inne på smaskiga mord just nu; de senaste kvällarna har vi kollat på Millennium. (Chris Carter alltså, inte Stieg Larsson). Jag har inte sett serien förut men det känns fint efter att sett klart på Arkiv X. Nio hela säsonger och två filmer!  Det tog sin tid och nu känns det lite vemodigt. Tur då att det finns serier med koppling till mina kära vänner Mulder och Scully. (Måste försöka få tag i The Lone Gunmen också!)
I alla fall så ser vi på Millennium om kvällarna och där sker det mord. Riktigt läskiga seriemördar-mord helt utan inblandning av rymdvarlser och det känns faktiskt ganska skönt. Jag upptäckte att jag gillar det ganska mycket.
I Fruset offer fick jag precis det. I den lilla staden Algonquin Bay i norra Kanada brottas den hemskt sympatiska polisen John Cardinal med sitt dåliga samvete över ett brott han begått, oron över sin psykiskt sjuka hustru och saknaden efter dottern som åkt iväg för att läsa på college. Hans tillvaro kompliceras ytterligare när han blir utsatt för en internutredning samtidigt som en seriemördare härjar i staden. Fyra ungdomar är försvunna och en efter en hittas de, brutalt misshandlade till döds. Mördarparet är helt fantastiskt! Edie, fullkomligt betagen av Eric och Eric, fullkomligt betagen av tortyr. Jag slukade hela smaskiga historien och nu vill jag ha ännu mer. Hej adlibris! Klick, klick.

Ikväll får det emellertid bli skräck. Jag har fingrat på den här boken hela dagen och längtat tills det skall bli natt och mörkt och läskigt. (Den hittade jag förresten också i min egen hylla utan att veta att den ens fanns.)

Day 1- Best book you read last year

Det här 30-dagarsspektaklet många bloggar håller på med just nu stressar mig lite. För det verkar ju kul, tänker jag först. Jag som älskar allsköns listor borde ju ha satt igång för länge sen. Men gud så jobbigt, tänker jag sen. Jag kan ju aldrig bestämma mig för någonting. Hur skall jag då kunna bestämma mig för olika saker varje dag?
Men låta bli är svårt. Och svårare för varje dag blir det.
Så ok, då! Here I go! Med reservation för att jag kan ge upp redan i morgon.

Day 1-  Best book you read last year
 Inte nog med att jag måste välja: jag måste även komma ihåg vilka böcker jag läste över huvud taget!

Jag gillade verkligen Små krig av Sadie Jones. Det blev en sån där roman jag tvingade på alla ett tag och höll långa, långa kärlekshyllningar till. En annan ljuvlig läsupplevelse var Elizabeth  Kostovas Svantjuvarna som jag läste på en solig  uteservering i Barcelona. Det var så fint. I flera dagar hade jag längtat efter att få läsa och när jag äntligen fick tillfälle sjönk jag ner fullkomligt,  helt glömd av omvärlden tills både romanen och dagen var slut och det var dags att äta middag och åter vara social.
Nu när jag sitter här och skall försöka komma ihåg vad jag läste förra året undrar jag om jag ens minns vad jag läste förra veckan. Jag måste börja skriva ner.

Wrapped up in books

Om några veckor skall jag flytta och inte bara jag utan alla mina böcker. Jag behöver verkligen inte börja packa än, jag inser det. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag vill så hemskt gärna flytta in i mitt nya bibliotek och i väntan på det planerar jag för fullt. Jag tänker nya placeringar och  genreindelningar och detta håller mig vaken om nätterna. Det har också resluterat i att halva vardagsrumsgolvet här är fyllt av bokkassar. (Jag packar nämligen i papperskassar. Väldigt många flyttar har visat att det är det absolut bästa sättet. Tro mig! Det blir förstås hiskeligt många kassar men aldrig tungt att bära, ju.)
Hur som helst. Dessa genreindelningar. Jag förstår inte varför jag inte haft det förut! Hittills har jag haft skönlitteratur A-Ö,  kort och gott. ( Lyrik, serier och dramatik för sig. Och så klart hcf, hcg och bilderböcker och ungdomsböcker för sig. Och fack indelat i olika ämnen. Men det säger ju sig självt.)
Men nu skall det minsann bli ändring! Han jag flyttar ihop med har flertalet gånger uttryckt en lite överväldigande känsla inför mina bokmassor. Han vet inte hur han skall ta sig an beståndet riktigt.
Men nu blir det så mycket lättare! Är det skräck man vill ha går man till (den svarta!) hyllan för skräck. Vill man hellre läsa fantasy finns en särskild hylla för det o.s.v.
Det enda aningens negativa med det här är möjligen det här med bokkassarna på golvet. För inte har jag kunnat hålla mig till efter flytten att göra indelningar. Inte en chans. Här tvingas vi vada bland deckare, erotika och sf.  Men i mitt huvud börjar det åtminstone bli ordning!