Ali Smiths nya roman Flicka möter pojke är den senaste av de här mytböckerna (varav jag tidigare har läst Jeanette Wintersons). Den här gången är det myten om Iphis tur, en av Ovidius Metamorfos-berättelser som ovanligt nog slutar lyckligt. Iphis föds som flicka men för att undkomma att dödas uppfostras hon som pojke. Hon växer upp och förälskar sig i en flicka i byn. Men när deras bröllop stundar blir Iphis förtvivlad. Hur skall hon kunna tillfredställa sin brud? Hon kommer att bli till allmänt åtlöje. Och hennes älskade också. Hon vänder sig till gudarna om hjälp och som genom ett under förvandlas hon till pojke. (För tydligen är det bara pojkar som kan tillfredställa flickor.)
Flicka möter pojke är en roman om framförallt kön. Och så förstås kärlek. Flicka möter pojke som i det klassiska kärleksmötet men också flicka möter pojke i könstillhörighet. Romanen inleds med en farfars berättelse om när han var en liten flicka och där slås tonen an. Vi får sedan följa systrarna Imogen och Anthea som båda drabbas av kärleken. Boken är så välskriven och språket så enkelt och samtidigt vackert att jag som nästan aldrig gör så finner mig plötsligt med en penna i handen och stryker under i texten. Somliga formuleringar vill jag antingen ha somFacebook-status eller som kylskåpsmagnet. "Om min syster vore en bok skulle hon bli svartlistad i skolorna." till exempel. Sug på den! Eller ett konstaterande som att fantasin inte har något kön. Jag älskar det! Anthea möter Robin. "Han var den vackraste kille jag någonsin sett. Fast egentligen såg han ut som en tjej. Hon var den vackraste kille jag någonsin sett." Och Anthea blir förälskad. Imogen gör sitt bästa för att acceptera sin systers nya sexuella läggning samtidigt som hon själv blir förälskad i en man hon trott vara bög. Och här är en av mina favoritpassager i boken. Imogen ringer upp Paul, som karln heter och hasplar ur sig att hon gillar honom. Åh, vilken våda. Endast en gång i mitt liv har jag visat samma mod men tog raskt tillbaka det sekunden därpå och låtsades sedan som ingenting. Flicka möter pojke borde vara så enkelt. Men det allra läskigaste som finns är att blotta sina känslor. I don´t do rejection! Men läs:
"Och det kan ju hända att du inte gillar mig, du kanske bara tycker att det är pinsamt att jag säger hur jag känner, jaja, det är lugnt, det gör inget i så fall, jag är vuxen, jag överlever det, men jag var tvungen att säga det rent ut, säga det till dig i vilket fall, och jag är trött på att känna en massa som jag aldrig får uttrycka, en massa som jag alltid varit tvungen att gå och bära på, jag är less på att inte veta om jag säger rätt saker när jag väl säger nåt, ja hur som helst så tänkte jag ta mod till mig, jag tyckte det var värt det, och jag hoppas att du inte tycker det är jobbigt att jag sa det."
(Jag kan sträcka mig till att göra det så här: Jag gillar dig!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar