Jag har världens mest eftersatta blogg men ikväll har jag varit på Stockholms stadsbibliotek och lyssnat på såna som gör det här på riktigt, med stil. Bland annat Bokhora och Boktoka. Helena och Johanna Ö och min fina bokcirkelvän aka Thursday Next sade alla mycket trevliga saker och det var en hemskt trevlig afton. Och nu funderar jag mer än någonsin på det här med bloggar. Varför man gör det, vad man får ut av det och så. Panelen fick frågan om den sociala aspekten. Om huruvida de kände att de blev vänner med sina läsare. Och så är det ju. Man lär lite känna varandra. Några av de finaste kamrater jag någonsin stött på hade jag aldrig fått utan det här bloggeriet. (De vännerna ryms i Den skenbara verkligheten som är den mest ypperliga bokcirkel man kan önska.) Och för mig var det nog det som först fick mig att tänka i bloggbanor. En önskan om att "få vara med". Att prata böcker med likasinnade. Jag har alltid varit den, om inte den enda så den mesta bokläsaren i min umgängeskrets och aldrig varit den som kunnat få några boktips eller nya vinklar på redan lästa böcker. Och jag har alltid närt en önskan om att träffa andra med samma läsbegär. Men jag är ändå ganska ambivalent. Jag tänker; vem i hela världen bryr sig om vilka böcker jag har läst och vad jag tyckte om dem? Det känns liksom en smula förmätet att blogga. Samtidigt som jag tänker att när jag nu har en bokblogg, varför inte förvalta den då? (Och har jag någonsin lyckats passera som ödmjuk?)
Jag har bytt namn på eländet förresten. Madame Bovary passar mig förträffligt, bättre än Fröken K. Det är mitt bokcirkelnamn och den litterära karaktär som är mig närmast. Jag drömmer mig bort från tråkig verklighet och önskar att livet vore som i romanerna! Det går förvisso rätt illa för Emma Bovary och jag skall göra mitt bästa för att undvika samma öde. Jag läser ju inte lika romantisk litteratur som min namne och det blir nog min räddning. Om jag håller mig till helvetesskildringar går det säkert bra, tippar jag. Fast förläst är jag och förblir. Och jag tänker nog fortsätta att drömma om vampyrer ändå. Och kanske fortsätter jag att blogga en stund också. Vi får se.
2 kommentarer:
Jag bara råkade hitta in på din blogg och jag känner på pricken igen mig i din önskan att hitta likasinnade. Precis så känner jag också ibland. Att hitta de där människorna som är insnöade på precis samma område som jag, att utbyta tankar och diskutera med.
Hittar du dem Holly?
Men visst kan det kännas förmätet att blogga ibland. Som om någon skulle bry sig om vad lilla värdelösa jag tycker. Men skit i det. Jag tycker att vi fortsätter skriva och om någon vill läsa dessutom så är det ju toppen. De har ju faktiskt ett fritt val att läsa eller inte.
Skicka en kommentar