Jag har fastnat i det här True Blood-träsket. Det man saknar i Twiligtht-sviten får man verkligen sitt lystmäte av här. Här är det vampyrporr så till och med jag blir generad. Och jag gillar det! Jag gillar särskilt introt. Det är himla snyggt. De allra första avsnitten tänkte jag förstås att det vore ännu finare om vampyrerna var snygga också. Och mina böner blev hörda. (Det är sannerligen inte ofta, skall tilläggas.) Enters Alexander Skarsgård! Halleluja! (Jag har ju haft något av en crush på pojkstycket sedan Hunden som log. Minns ni den? Det är inte alltid sånt håller i sig.) Jag gillar också den här heta white trash-känslan. Det fattas bara en seg alligator i något träsk så är klichébilden av sydstaterna komplett. Vi har förorättade svarta och inbördeskrigsromantik and what have you. Och alla går omkring med nästan inga kläder alls och ser latent kåta ut. Förutom underbare Jason som är allt annat än latent. Och det borde störa mig. (Det brukar göra det. Jag avskydde det i världens sämsta film, tillika min bästa bioupplevelse Wild things med Kevin Bacon som jag älskar att hata.) Men nu funkar det. Det kan bero på att det är något så fundamentalt erotiskt med vampyrer. Det kan liksom inte bli mer dekadent än vampyrer. Jag vill också hänga på den där vampyrbaren och låta mig bli biten bara lite, lite. Men det är hemskt med vilka cliff hangers avsnitten slutar. Och jag har bara fått det första fem ännu. Kom igen, min kära bästis - ge mig mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar