Stackars, stackars eftersatta blogg. Som den har blivit ignorerad medan jag varit fullt upptagen med fåfängligheter. Det där livet som tydligen skall levas har också stått i vägen. Böcker har förvisso blivit lästa! För hur skulle det annars se ut? (Dock inte i samma utsträckning som vanligt. ) I går t. ex. läste jag Andreas Romans Mörkrädd. I flera veckor har jag haft för vana att läsa hans fullkomligt vansinniga blogg och verkligen förälskat mig i den mannen. Eller nja, i hans sätt att skriva i alla fall. (Förälska sig i bloggare skall man inte göra.)
Mörkrädd var lika bra som jag hoppats. Inte ett dugg kul, förstås. Men rysligt kuslig. Och jag är glad över att jag låg och läste utomhus i solen mitt på dagen, med vänligt sinnade människor omkring mig. Jag är också glad över att jag inte längre älskar någon katt för då hade jag väl aldrig återhämtat mig. Jag gillar hur Andreas Roman bygger upp en nervig stämning utan att det egentligen inte händer någonting. Det blir hur otäckt som helst. Människohamn kom med posten idag också men den får nog vänta till i morgon. När det är ljust. Ikväll är nämligen min lycka redan gjord. Jag har lyckats lägga vantarna på Inger Edelfeldts nya bok! Visserligen bara i korrektur men ändå. Och inte får jag säga något om den förrän i augusti heller. Om inte en liten Ka frågar, förstås. Då berättar jag lite. Känner man mig, och somliga gör det, förstår man nog min lycka idag. Inger Edelfeldt har följt mig sen mamma gav mig Missne och Robin när jag gick i tvåan, kanske. Missne är en androgyn tjärnalv. Spefull och skälmsk. Behöver jag säga mer? Låt mig säga så mycket som att jag blev påverkad för livet. Jag läser om den varje år, tror jag. Och varenda uppsats jag någonsin skrivit har behandlat Inger Edelfeldts författarskap. Så för att koka ner det lite; ikväll är det party!