Kors! Först inga inlägg på hundra år och nu tre på raken. Vad är det med mig? Jo, det skall jag tala om. Det är nämligen så att lika lite som jag kan motstå att spana in vad medresenärer läser, kan jag motstå en utmaning. En bok och en författare på bokstaven W som jag har något slags relation till, alltså. Jeanette Winterson förstås. Vem annars? Henne har jag en väldigt fin relation till. Wonderful! Men nu känner jag mig med ens kluven. Kanske det omedelbara svaret borde vara Sarah Waters? Älskar jag henne mer? Hmm. Men så var det bok också. Jag tar water här istället. Water for elephants av Sarah Gruen!Mycket mysig cirkusbok. Om man är lagd åt det hållet. Och det är man.

Efter bannor från kollega och rannsakan av mitt minne känner jag mig nödgad att göra ett litet tillägg. Nedan nämnda bok heter Chocolate lover´s club av en viss Carole Matthews. Och den verkar inte bra. Flickan som läste den såg däremot bra ut, i trendriktiga kläder och allt. Själv satt jag med Världens sista roman. Men det var det väl ingen som noterade, förstås. Och inte hade jag trendriktiga kläder heller.

Jag har väldigt svårt att låta bli att kolla vad folk läser. Ibland gör jag mig nästan till åtlöje. (Men bara nästan förstås för en K gör sig aldrig till åtlöje. Det ligger inte i hennes natur.) Jag böjer mig ner, vänder mig om mig och kring mig och ibland riktigt stirrar. Och det värsta som finns är snåla människor som gömmer boken för mig. Förvisso har jag tidigare hävdat att integritet är det nya svarta men det får väl finnas gränser!
I dag hade jag däremot turen att inte bara kunna läsa titel och författare utan även i själva boken. Och vad sägs om denna underbara livsvisdom?
"Whoever said money couldn´t buy you happiness clearly didn´t spend it on chocolate."
Vilken bok det var har jag däremot redan glömt.

Flakmopedister of the world, unite and take over

Ja, jag har läst Människohamn. Och nu vill jag också enbart kommunicera medelst The Smiths-citat. Jag är inte lika säker på om jag vill bada i havet i sommar, dock. Jag som skall semestra på en ö dessutom. Hur skall det gå?
Men åh, vad jag tyckte om den här boken. Den får absolut fem hjärtan i glansiga blaskan. För den är både gripande och rysligt spännande. Jag blir tårögd, hjärtat klappar och jag ryser och får kalla kårar. Och jag vill ha mer. Mer av spökena och mer av hela boken. För mycket är aldrig nog.

Stackars, stackars eftersatta blogg. Som den har blivit ignorerad medan jag varit fullt upptagen med fåfängligheter. Det där livet som tydligen skall levas har också stått i vägen. Böcker har förvisso blivit lästa! För hur skulle det annars se ut? (Dock inte i samma utsträckning som vanligt. ) I går t. ex. läste jag Andreas Romans Mörkrädd. I flera veckor har jag haft för vana att läsa hans fullkomligt vansinniga blogg och verkligen förälskat mig i den mannen. Eller nja, i hans sätt att skriva i alla fall. (Förälska sig i bloggare skall man inte göra.)
Mörkrädd var lika bra som jag hoppats. Inte ett dugg kul, förstås. Men rysligt kuslig. Och jag är glad över att jag låg och läste utomhus i solen mitt på dagen, med vänligt sinnade människor omkring mig. Jag är också glad över att jag inte längre älskar någon katt för då hade jag väl aldrig återhämtat mig. Jag gillar hur Andreas Roman bygger upp en nervig stämning utan att det egentligen inte händer någonting. Det blir hur otäckt som helst. Människohamn kom med posten idag också men den får nog vänta till i morgon. När det är ljust. Ikväll är nämligen min lycka redan gjord. Jag har lyckats lägga vantarna på Inger Edelfeldts nya bok! Visserligen bara i korrektur men ändå. Och inte får jag säga något om den förrän i augusti heller. Om inte en liten Ka frågar, förstås. Då berättar jag lite. Känner man mig, och somliga gör det, förstår man nog min lycka idag. Inger Edelfeldt har följt mig sen mamma gav mig Missne och Robin när jag gick i tvåan, kanske. Missne är en androgyn tjärnalv. Spefull och skälmsk. Behöver jag säga mer? Låt mig säga så mycket som att jag blev påverkad för livet. Jag läser om den varje år, tror jag. Och varenda uppsats jag någonsin skrivit har behandlat Inger Edelfeldts författarskap. Så för att koka ner det lite; ikväll är det party!