söndag 1 februari 2009

Hur i allsin dar böjer man ordet morbid som adverb?

Min syster var här och hälsade på ett par dagar och förutom allmänt vampyrfrosseri pratade vi om perfekta begravningslåten. Systra mi har redan valt. Det gäller att vara förutseende, förstås. Vilket soundtrack som helst kan man ju inte göra sorti med. Så nu grunnar jag. Än värre efter jag läst Svart dam av Maria Fagerberg. Jag vill inte dö, inser jag medan jag gråter störtfloder av tårar och än mindre dö ensam. Så tagen av romanen blev jag att jag nödgades ringa mina barns pappa och be honom hälsa på mig på min dödsbädd när det blir dags. Och att han tar med sig barnen så jag får krama dem en sista gång. Ja, ni hör ju. Och jag är inte ens förkyld längre. Likväl måste detta med begravningslåt lösas! I Svart dam blir det Perfect day med Lou Reed vilket fick mig att gråta ännu mer. På bokkollot i helgen (detta fantastiska spektakel) var Maria Fagerberg där och pratade om sitt skrivande (och om hockey). Med mig tvingades hon dessutom diskutera detta med min begravningslåt. Det är till och med viktigare än den perfekta ringsignalen. Jag hoppas att ni inser detta. Fagerberg gav däremot tröst och tillförsikt. Den kommer till dig, sade hon. Och kanske är den inte ens gjord än. Kanske inte. Morrissey har kanske sin bästa låt kvar? Vad vet jag.
På bokkollot fick jag förresten höra att jag var den mest morbida människan ever. Jag förstår ingenting. Ikväll skall jag uteslutande ägna mig åt livsbejakande nöjen! Men kanske dö en smula.

2 kommentarer:

Béatrice Karjalainen sa...

Morbid hmmm kanske det bara var bokvalen som gjorde att dödstankar svävade i huvudet på dig? Det var ju inte direkt muntra böcker vi diskuterade.

Mest imponerad var jag väl att du kunnat läsa Fjärilen i min hjärna och röka samtidigt ;-)

Tur jag valt att överlämna allt som har med min egen begravning till de sörjande att göra. Jag är förvisso en människa med kontrollbehov men någon måtta får det vara :-)

Det var kul att ses på kollot och jag fortsätter att läsa din blogg (när du väl uppdaterar).

Karin sa...

Jag skall säga dig, Bea att rökning är ingen lek. Det kräver sin man. :-)
Och det var kul att att träffa dig på kollot med!