Cancer är det nya svarta

Jag brukar hävda att cancer är det nya svarta. Dels för att försvara mitt (högst tillfälliga) nikotinerande men också för att det verkligen verkar vara inne med cancer. Åtminstone i (ungdoms)litteraturen. I år har det utkommit flera böcker där huvudpersonen eller någon till huvudpersonen närstående dör i cancer. I Innan jag dör av Jenny Downham är sextonåriga Tessa döende. Med bara ett par månader kvar att leva beslutar hon sig för att inte gå miste om livet. På sin lista på saker att hinna med innan hon dör sätter hon saker som "bli av med oskulden", "bryta mot lagen" och "få någon att bli kär i henne". Och hon lyckas med allt hon föresatt sig och får mig att gråta till på köpet. Förtjusande i sitt format är Livet på en kylskåpsdörr avAlice Kuipers och består uteslutande av post it-lappar. Sidorna är gula och texten liksom handskriven. Genom dessa lappar får vi följa Claire och hennes mammas relation medan döden sakta tränger sig på det vardagliga livet. Boken är hemskt lättläst och går kanske lite för snabbt för sitt tema men kommer ändå åt mig.

Allra finast av cancerböckerna är ändå Vad är så skört att det brister när man säger dess namn? Det är mig veterligen författarens andra bok att översättas till svenska. Här möter nittonårige Markus Ingrid och med henne både livet, kärleken och döden. Det här är så vackert och stundtals poetiskt skrivet och så vansinnigt sorgligt att jag grät längre efteråt än vad det tog mig att läsa boken. Sista sidan läste jag om flera gånger för att verkligen suga i mig det sista fina. När man blir kär för första gången i sitt liv skall det ju vara fantastiskt. Och till en början är det också just det. Men Markus får ha Ingrid bara för ett kort, kort tag. Men kärleken är evig, skriver Ingrid i sitt avskedsbrev, där hon till slut säger det Markus längtat så efter; att hon älskar honom. Och "den som inte griper kärleken medan det finns tid riskerar att förlora sin själ för evigt." En av de saker som griper mest tag i mig är Markus undran över hur lång tid det kommer att ta för honom att radera Ingrids nummer i mobilen. Om han någonsin gör det. Det är en sådan konkret bild av förlust.

Andra böcker om cancer:

Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson

En sorts kärlek av Ray Kluun (som det förresten kommer en fortsättning på i höst)

Anna, min älskade av Magnus Utvik

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Vilka mer? Hmm. Fyll på, vetja!

Om man envisas med att somna hela tiden när man läser en bok, är det ett dåligt betyg till boken eller är man helt enkelt trött? Svårt att veta. Försöker i dag ta mig igenom Oskuld och erfarenhet. Den skall nämligen recenseras. Men som sagt; jag bara somnar. Och det är egentligen konstigt för jag misstänker att det rör sig om en ganska mysig roman. William Blake är med. Bara en sån sak! Och delar av handlingen utspelar sig på en cirkus.
Jag får sätta på Hedwig and the angry inch istället. På hög volym så jag inte somnar.

Frosseri!

Om man älskar både vampyrer och freakshows, och det gör man ju, är det ett riktigt kalas att spendera ett par timmar tillsammans med Skräckens cirkus av Darren Shan, den alldeles alldeles sanna legenden om Darren Shan. Det handlar om en pojke vid namn Darren som lever ett högst ordinärt liv fyllt av läxor, fotboll och kompisar. Det enda lite ovanliga med honom är väl hans fascination av spindlar. Och att han gillar att bli skrämd. Men när han och bästa kompisen Steve lyckas komma över varsin biljett till Cirque de Freak tar hans liv en helt ny vändning. Bland alla freaks som uppträder på cirkusen (och till min lycka noga beskrivs) sticker herr Crepsley och hans tama giftspindel ut. Crepsley för att Steve känner igen honom som den vampyr hans läst om i en av sina alla vampyrböcker och spindeln eftersom den är det perfekta husdjuret i Darrens ögon. Han bara måste äga den! Han beslutar sig för att stjäla spindeln för begäret efter den är så starkt. Men stjäl ostraffat för vampyrer gör man inte blir man varse.

Det börjar dock väl. Darren dresserar medlest tankeöverföring sin spindel och litar snart så pass på den att han inviger Steve i sin hemlighet. Om än något motvilligt eftersom han inte riktigt litar på sin vän lika mycket som förut. Han hörde honom nämligen vädja till mr Crepsley att göra honom till sin medhjälpare. Steve blev dock inte hörsammad då hans blod var ont. Vill Darren verkligen vara vän med någon som vill bli vampyr frivilligt och dessutom är ond? (Ja, jag skulle då inte tveka men det är ju en annan sak.) Men så går det illa. Darren mister koncentrationen och spindeln biter Steve som faller i koma. Det enda som kan rädda honom är ett motgift och Darren finner ingen annan råd än att söka upp vampyren och be om ett serum. Det kan han få. På ett villkor; att han blir vampyrens medhjälpare. Priset Darren får betala för sin väns liv är sitt eget mänskliga och därtill vänskapen. För plötsligt är vännerna nu fiender och Steve svär på att en dag hämnas att Darren fick bli vampyr men inte han! Gud, så rafflande! Det här var precis vad jag behövde för att mildra Edward och Bella-abstinensen. Och jag kan verkligen få frossa i vampyrer för boken följs av flera. Det enda man kan sakna, eftersom boken vänder sig till lite mindre barn än jag är erotiken. Men som somliga inbilskt brukar hävda; man kan inte få allt.

Nästa bok på min lista är Dreamland av Kevin Baker, en bok som enligt baksidetexten utlovar en"värld som knakar i fogarna, en värld av missfostershower, underverk, dykande elefanter, magdansöser och drömmande genier." Låter hemskt trevligt.

Lägg därtill Twin Peaks-boxen och mitt liv kan inte bli mycket bättre. Jo, det kan det väl. Men det skall vi inte gå in på här.